Sverigetajm, Ulleloving, Körkortspluggning
Jag anlände till Kumla igår - surprise! Eftersom jag varit hemma och sjuk från jobbet i söndags, ansåg Mong Hong (min chef) att jag borde stanna hemma på måndagen också. I och med detta hade jag bara en jobbdag kvar (tisdagen) innan min ledighet och Sverigeresan skulle ta plats. Då tänkte Therese: Nej, va onödigt... då kan jag lika gärna åka hem imorgon (måndag) - and so I did.
Efter en 8 timmars hemresa var jag väääldigt trött - inte så konstigt kanske? Detta hindrade mig dock inte från att gå över till Ulle på kvällen för att se på massa Desperate Housewives, Ugly Betty och Grey's Anatomi, som jag missat då jag varit i Norge den senaste månaden.
Mötet med Bullen var underbart - en riktig filmscen faktiskt! Vi kom fram till att vi skulle mötas i backen mellan våra hus om 7 minuter efter vårt samtal, and so we did. Så fort jag och Ulle fått syn på någon slags rörlig gestalt (på varsin sida om kullen) som knappt var synbar men ändå tillräckligt synlig för att vi skulle våga anta att det faktiskt var "Ulle" respetive "Tessi" vi såg där ca. 150 meter bort, sprang vi emot varandra skrikande och gråtande. Scenen avslutades med en bamsekram och av att vi viskade kärleksfulla ord i varandras öron - lovely!
Det blev sent innan jag somnade igår, vilket resulterade i att jag inte vaknade förrän 13.00 idag. Jag hade säkert sovit längre om inte Johan kommit in och berättat att han hade slutat skolan för dagen. Vad ska jag då göra idag? Jo... meningen är ju att jag ska plugga körkortsteori varje vaken minut, men har jag egentligen lust med det? Nej jag skulle inte tro det. Dooock SKA jag försöka. Jag lovar.
Efter en 8 timmars hemresa var jag väääldigt trött - inte så konstigt kanske? Detta hindrade mig dock inte från att gå över till Ulle på kvällen för att se på massa Desperate Housewives, Ugly Betty och Grey's Anatomi, som jag missat då jag varit i Norge den senaste månaden.
Mötet med Bullen var underbart - en riktig filmscen faktiskt! Vi kom fram till att vi skulle mötas i backen mellan våra hus om 7 minuter efter vårt samtal, and so we did. Så fort jag och Ulle fått syn på någon slags rörlig gestalt (på varsin sida om kullen) som knappt var synbar men ändå tillräckligt synlig för att vi skulle våga anta att det faktiskt var "Ulle" respetive "Tessi" vi såg där ca. 150 meter bort, sprang vi emot varandra skrikande och gråtande. Scenen avslutades med en bamsekram och av att vi viskade kärleksfulla ord i varandras öron - lovely!
Det blev sent innan jag somnade igår, vilket resulterade i att jag inte vaknade förrän 13.00 idag. Jag hade säkert sovit längre om inte Johan kommit in och berättat att han hade slutat skolan för dagen. Vad ska jag då göra idag? Jo... meningen är ju att jag ska plugga körkortsteori varje vaken minut, men har jag egentligen lust med det? Nej jag skulle inte tro det. Dooock SKA jag försöka. Jag lovar.
