Jag heter Therese.

I går spenderade vi dagen i Gibraltar, ett brittiskt översjöiskt territorium. (Det betyder att det är under kontroll av Storbritanien men inte en del av den brittiska statsbidningen). Det märktes verkligen att vi hade lämnat Spanien när vi tagit oss genom passkontrollen och power-walkat över Gibraltar flygplats landningsbana. Där vi nu befann oss fanns engelska telefonkioskar överallt och ALLA talade engelska. (Något vi har lagt märke till är att ju längre söderut i Spanien man kommer, desto färre kan tala engelska. Här, i Algeciras, kan nästan ingen Engelska.)

 

Efter en rejäl promenad i flip-flops och en hamburgertallrik längtade vi efter havet. Och där, på stranden, fick vi bevittna en polisjakt som hette duga. Tjuvarna, jagade av polis, kom springande över stranden där vi låg, släpade med sig sitt stöldgods i form av resväskor och sprang ner i vattnet till en motorbåt som låg och väntade på dem. Folk från stranden sprang i vattnet, ryckte åt sig resväskor och försökte hjälpa polisen så gott de kunde. De unga männen åkte i väg och sedan följde en polisjakt runt ön som vi fick bevittna från första parkett. Helt galet. Folk skrek, hejade och sprang runt så att den vita sanden yrde omkring dem. Efter ett tag fick vi nog och tog bussen hem, köpte pizza och lade oss i sängen för att kolla på film. Helt okej dag!

 

Nu är vi nyduschade och incheckade på hotelrummet som ligger precis brevid tågstationen i Málaga. I morgon åker vi nämligen vidare och då är det skönt att slippa gå långt med packningen. Algeciras blir nästa stopp. Det är en hamnstad som ligger sydväst om Málaga, och suuupernära Gibraltar sund. Vi stannar där i åtminstone två nätter, sen får vi se vad som händer.

 

Nu ska vi lyxa till det med restaurangbesök. Ciao!

 

Sent i går kväll kom vi fram till Málaga. Vi åkte på fräschaste tåget hittills med super-luftkonditionering, bekväma säten och eluttag i överflöd. OCH - vi åkte i 300 kilometer i timmen. Det torra, vidsträckta landskapet svischade förbi, och det kändes som att vi satt och tittade på en filmduk under hela resan. Jag hade ingen aning om att det fanns så mycket land i Spanien som bara var, nästan helt orört med undantag för några enstaka grusade vägar här och där.

 

Nu har vi precis ätit frukost och planen var att ta sig till stranden, som ligger ungefär 20 meter från vårt hostel. Men så blir det nog inte. En tjock dimma ligger över Málaga just nu, men med lite tur lättar den snart!

 

 

Och Adam har hittat en kompis från Italien som han kan snacka film med.

 

Don't worry be hippie //Adam

 

Efter en fantastisk dag i Venedig tog vi vårt pick och pack och satte oss på tåget. Och där satt vi kvar länge, i nästan två hela dygn. I nästan två hela dygn på svettiga, skakiga tåg med en fantastisk utsikt över medelhavet - från solnedgång till soluppgång.

 

I kväll, strax innan klockan sju, kom vi fram i Barcelona och det ska bli riktigt skönt att få sova i riktiga sängar i natt. I går natt sov vi till exempel på stranden i den franska kuststaden Cannes. Och visst var det mysigt, men det var väldigt sandigt och vi valde nog fel tidpunkt att sova där. Det är festhelg i södra Europa nu (vad de firar vet jag inte) och vi var lååååångt i från ensamma på stranden om jag sänger så. Det var nära att jag blev sprängd i luften av fyrverkerier och pissad på av fulla ungdomar, men trött som jag var kunde jag sova ändå.

 

PS. Jag och Adam är ganska tuffa, lite bad ass kan man säga. I dag fick vi en bot på ungefär 1200 kronor var av en tåggubbe i Frankrike.

 

 

I kväll har vi delat på en pizza vid vattnet, och kollat på gondoler som glidit förbi, i ett gnistrande Venedig. Vad har ni gjort?

 

 I går eftermiddag, efter en hel natt tillbringad på tåget, kom vi fram till Lugano. Det börjar bli ganska tröttsamt att skriva att allt är vackert hela tiden, men har ni varit i Lugano tidigare så vet ni vad jag menar. Den här gången är det inte byggnaderna som är det fantastiska - det är naturen. De höga bergen som tornar upp sig runt omkring oss, och det turkosfärgade, ljumna vattnet från Luganosjön som omger bergstopparna.

I går kväll badade vi. Och vad förvånad jag blev när jag insåg att vattnet faktiskt var sött och inte salt. Jag vet att det är en sjö, men det glömmer man snabbt bort. Vi befinner oss faktiskt på en höjd av 273 meter över havet.

 

Nu sitter jag på en parkbänk i morgondiset mitt bland de dimmiga alperna. Det ska regna, blixtra och åska under de två dagar vi har i Lugano. Vilken tur vi har med vädret! Det kanske inte blir någon båttur i dag som vi hade tänkt, men något hittar vi allt på. Något som inte kräver allt för mycket pengar. Det är nämligen galet dyrt här (det kanske känns ännu dyrare just nu eftersom vi precis kom i från Prag), men vi köpte med oss massor av mat från Prag för att vi skulle överleva. Snart är maten slut ...

Nästa stop, efter Berlin, blev Prag. Jag visste inte särskilt mycket om Prag innan vi kom dit. Visst, jag hade hört att det var en fin stad, men jag hade egentligen ingen som helst aning om vad jag kunde förväntas se när jag klev av på perrongen.

 

Ingenting såg jag. Det var kolsvart, och jag uppfattade inte mycket mer än de regnpölar som prydde gatorna på vägen till vårt hostel. Men efter en välbehövd natts sömn var det dags att utforska Tjeckiens hjärta, och det här var vad jag såg: En stor klarblå flod som slingrade sig längs fantastiskt vackra byggnader i sliten betong. Och inte nog med att det var en oerhört vacker stad. Det var billigt också! Vi hittade snabbt vårt favoritcafé och dit kom vi tillbaka åtminstone tre gånger under de två dagar vi var där. Två biofilmer hann vi med också (sa jag att det var billigt i Prag eller?) - "Ted" och "Abraham Lincon, Vampire Hunter".

 

 

Nu sitter vi åter igen på ett tåg, på väg mot en ny stad, och den här gången är det Prag som ska upptäckas. Vi har haft några riktigt bra dagar i Tysklands huvudstad. Berlin är en fantastiskt spännande stad, fullproppad med historia och kultur. Och så har vi haft tur med vädret också. Prima promenadväder = minimalt med regn och himlen full av svalkande moln.

I går började vi dagen med en guidad tur genom Berlins östra del. Vi fick promenera på smutsiga, smala gator, i fyra timmar, genom en grå betongstad. Det låter inte särskilt kul, och det hade det inte varit heller om det inte var för vår guide, en brunögd, pratglad och påläst spanjor. När han pratade gjorde han det med entusiasm, och alla väntade med spänning på vad han skulle komma att säga därnäst. Han pratade om ett Berlin i förändring, om världskrig, berlinmuren och gamla homosexuella kungar, och han gjorde det med bravur. Heja guiden!

Förutom att sysselsätta oss med guidade turer har vi strövat runt på Berlins gator på egen hand. Vi har handlat en galet god pizzaliknande sak (på marknadsplatsen som jag inte kan utala namnet på), tittat i second hand-affärer, utforskat Berlins nattliv tillsammans med Kalmar-Cissi och hennes kompis (som också är ute och tågluffar) och åkt galet mycket tunnelbana.

PS. Det finns massvis av färgglada rör som går ovanför marken på Berlins gator. Jag tror att det är vattenledningar. Guiden sa att Berlin ligger ovanpå ett träsk (ni vet ett sådant som Shrek bor på) och de pumpar upp vatten i rören från den fuktiga marken. Kameran är på laddning, bilder kommer senare!

När tåget stannade i den danska huvudstaden i går, klockan tolv på förmiddagen, var det ett regnigt Köpenhamn som välkomnade oss. Vi letade upp första bästa lunchställe för att söka skydd från det kalla regnet. Och visst var maten god, men vi fick långt i från vad vi beställde. Killen i kassan kunde varken svenska, danska eller engelska.

Med magarna fulla av protein gick vi vidare för att leta upp "City Public hostel" och lämna av våra väskor. Det visade sig vara lite svårare att hitta rätt än vad vi räknat med, men till sist (efter en ordentlig power walk) hittade vi rätt. Och det var med märkbart lättare steg vi tågade in till Köpenhamns centrum.

Eftermiddagen tillbringades i hippieområdet Christiania, en fristad som ligger några kilometer utanför centrum. Chistiana är verkligen någonting utöver det vanliga. Hus i alla dess färger och former, mysiga affärer och osande restauranger varvas med små stigar som slingrar sig mellan gröna träd och längs glittrande vattenbryn. Där satt vi, hela eftermiddagen och kvällen, vid vattenbrynet och såg små miniatyrsegelbåtar fånga vinden och cirkulera runt i det klarblå vattnet. När solen försvunnit ner bakom trädtopparna tog vi vårt pick och pack och begav oss in mot centrum för att gå på bio. The Dark Knight rises stod på menyn. Bra film!

Nu är vi i Berlin. Vid 14 i dag rullade tåget in i staden och sedan dess har vi traskat runt lite kors och tvärs, ätit middag och åkt tunnelbana som galningar. I morgon ska vi utforska staden på riktigt!

 

Då sätter sig Adam och jag på ett tåg mot Köpenhamn, vilket är vårt första stopp på en 25 dagar lång tågluff i Europa. Åh, vad kul det ska bli!

 

I dag, när jag stod i matoset och stekte kyckling, stannade en svart skåpbil utanför huset. Konstigt, tänkte jag. Konstigt, sa mamma, när en man i 20-årsåldern började gå mot vår ytterdörr. När jag öppnade dörren möttes jag av mannen från skåpbilen och en stor låda. 

– Här kommer din dator. Eller är det du som är Therese? sa mannen.

YEY! tänkte jag.