Från en parkbänk i de dimmiga alperna
I går eftermiddag, efter en hel natt tillbringad på tåget, kom vi fram till Lugano. Det börjar bli ganska tröttsamt att skriva att allt är vackert hela tiden, men har ni varit i Lugano tidigare så vet ni vad jag menar. Den här gången är det inte byggnaderna som är det fantastiska - det är naturen. De höga bergen som tornar upp sig runt omkring oss, och det turkosfärgade, ljumna vattnet från Luganosjön som omger bergstopparna.
I går kväll badade vi. Och vad förvånad jag blev när jag insåg att vattnet faktiskt var sött och inte salt. Jag vet att det är en sjö, men det glömmer man snabbt bort. Vi befinner oss faktiskt på en höjd av 273 meter över havet.
Nu sitter jag på en parkbänk i morgondiset mitt bland de dimmiga alperna. Det ska regna, blixtra och åska under de två dagar vi har i Lugano. Vilken tur vi har med vädret! Det kanske inte blir någon båttur i dag som vi hade tänkt, men något hittar vi allt på. Något som inte kräver allt för mycket pengar. Det är nämligen galet dyrt här (det kanske känns ännu dyrare just nu eftersom vi precis kom i från Prag), men vi köpte med oss massor av mat från Prag för att vi skulle överleva. Snart är maten slut ...
