Jordens undergång närmar sig
Det värsta oväder jag någonsin har bevittnat är här. Jag tvivlar inte det minsta på att jordens undergång snart är här.
Vi har precis varit på körövning hemma Wäli och hans underbara fru, och när den var slut erbjöd sig doktor Samuel att skjutsa hem oss. När vi började närma oss "Addis Alem" släcktes alla gatlampor och det blev kolsvart. Elen hade gått. Visst hade vi hört att det åskade, och visst hade vi sett att det blixtrade och regnade under hela bilresan, men jag hade aldrig kunnat tro att ovädret var så våldsamt som det faktiskt var. När jag öppnade bildörren, och gjorde mig redo för att springa ut till porten och in i vårt hus för skydd, fullständigt vällde det in vatten i bilen. Visst har jag hört uttrycket "himlen öppnade sig" förut, men jag trodde aldrig att jag faktiskt skulle få uppleva det så bokstavligt. Det tog ungefär 15 sekunder för oss att ta oss från bilen och in i huset, och på den extremt korta tiden lyckades stormen duscha ner mig fullständigt. Det RINNER vatten från mitt hår i skrivande stund. Det känns som att jag har gått ut ur duschen och satt mig i soffan, utan att först torka mig med en handduk.
Nu sitter vi i ett mörkt hus, lyssnar ofrivilligt på det hårda regnet och den våldsamma blåsten och ser hur himlen med jämna mellanrum lyses upp av en ny ilsken blixt. Hjälp ...
