Jag heter Therese.

I kväll gick det upp för mig vad det egentligen är som håller på att hända. Vi åker till Etiopien i morgon (klockan är efter tolv), och vi är borta länge. Riktigt länge. Det slog mig när Terror konstaterade att vi kommer att vara borta ungefär lika länge som vi har varit i Kalmar under höstterminen, vilket är helt galet med tanke på att höstterminen känns som en evighet.

Det blev en riktigt mysig och sentimental kväll med tacos, godis och favorittjejerna. Jag och Stina fick välbehövliga presenter, till exempel en godistoalett som vi kan använda i Etiopien (där det inte finns någon toalett). Lisa höll ett fint tal och fällde en tår, och då gick det upp för mig ännu en gång att – shit, vi ses kanske inte förrän i mitten av Januari.