Jag heter Therese.

När jag vaknade i morse hade jag egentligen lika gärna kunnat befinna mig i Sverige. Visserligen vaknade jag i en mysig koja av myggnät, men förutom det var det ingen speciellt stor skillnad mot hur det kan se ut på svenska hotell. Klockan halv 8 bestämde vi oss i alla fall för att gå ut på en power walk (ett bra sätt att starta dagen tänkte vi), men den chock som kom när vi klev ut genom dörren i våra färgglada träningskläder hade vi inte väntat oss. Det var första gången vi såg Bahir Dar i dagsljus och det var som att kliva ut i en helt ny värld.

Ute på gatan fanns människor, överallt. Människor som putsade skor, tiggde eller var på väg till jobbet. Och när vi gick runt hörnet på vårt hotell kom vi rakt ut i slummen. Människor bodde i skjul, tvättade kläder i tunnor och mammor gjorde sina barn redo för skolan. Det var som att kliva rakt in i en video från Unicef, radiohjälpen eller röda korset, men på ett positivt sätt. De såg glada ut, nöjda med det enkla och det kändes äkta.

 

På vår väg tillbaka till hotellet tutade en bajaj (liten taxibil, precis sådana som är med i indiska filmer) på oss. Det var Zelalem som var påväg till universitetet. Han hoppade av, väntade på oss medan vi åt frukost och bytte kläder och tog oss sedan till universitetet där vi blev runtvisade av honom och Anteneh. Vi fick även träffa flera trevliga studenter som visade oss sina dorm rooms och gemensamma umgängesställen.

 

Efter rundturen på campuset visade Zelalem och Anteneh oss runt i staden och områdena runt Tanasjön, och bjöd på en fantastiskt god lunch (jag älskar maten här). Här någonstans började både jag och Stina känna oss både fysiskt och psykiskt utmattade, så vi gick tillbaka till hotellet och sov någon timme vid poolen innan vi mötte upp med Zelalem igen och tog en taxi till en mysig restaurang, precis bredvid Tanasjön. Där satt vi och njöt av solnedgången till ljudet fåglarnas kvitter och syrsornas surrande. 

 

Nu ligger vi i våra sängar, helt slut efter dagens alla intryck, och lyssnar på Etiopisk gatumusik. Vi skulle behöva komma igång med teoriläsningen, men risken är stor att vi däckar ganska snart. 

 

DAGENS JOBBIGASTE: Hur uttittade vi blev, hela tiden, överallt.
DAGENS BÄSTA: Alla trevliga människor som finns här.
DAGENS ORD: Kontraster.