Jag heter Therese.

Och så har det återigen gått en månad sedan min sista uppdatering. Förlåt. Men det händer så himla mycket hela tiden så jag hinner inte ens tänka på att jag har en blogg. Sen kan en annan orsak vara att jag inte har något internet hemma (jag har ju flyttat in i Johannas lägenhet nu och kommer bo här fram till examen som är om nästan exakt en månad). Här kommer en snabb sammanfattning om vad som har hänt under den senaste månaden:

• Jag, sex andra teveprojektare och Ackel åkte ner till Milano för att göra inslag och webbsända direkt från möbelmässan under elva dagar. Väldigt intensivt schema, men en fantastiskt häftig upplevelse!
• Mamma kom hit och hälsade på en helg. God mat, bio, långa promenader och läsning i solen. Supermysigt!
• Och det som annars tar upp all min vakna tid – teveprojektsfilmen. Vi är just nu mitt inne i filmskapandet av min, Eriks, Mackans, Melissas och Christians film, som än så länge inte har något namn. Behöver jag säga att det är väldigt kul?

Hur svårt ska det vara?

 

 

De senaste veckorna har jag hetsat med C-uppsats, inslag inför Milano, projektutveckling inför pitchen i dag och packning inför utflytten från lägenheten. Nu är C-uppsatsen nästan klar (vi väntar på besked), inslagen är klara, pitchen endast en timme bort och lägenheten bortlämnad till nästa hyresgäst. 

 

Det har varit tre brutalt tuffa månader, men nu är de nästan över. Nu väntar två fantastiskt roliga, om än något intensiva, månader av teveproduktion fram till examensdagen den 7 juni. Och våren är påväg!

Sent i går kväll kom jag hem från två dagars studieresa i Ystad, Lund och Malmö. Vi åkte till Ystad studios där bland annat rymdskeppet från sommarlovsprogrammet Vintergatan finns (dock lite ommålat nu), till produktionsbolaget Way Creative och till SVT Malmö (där Sprak stod och hälsade oss välkomna).

Riktigt härliga dagar och nu är jag mer tevepepp än någonsin!

Åh, äntligen börjar jag se lite ljuset i slutet av tunneln. I morgon lämnar jag och Stina in vår uppsats 2.0 och sen är det bara att vänta i någon vecka på svar. Hur som helst är det skönt att äntligen få lämna ifrån sig den, oavsett hur det går sen!

 

Efter att de sista raderna på uppsatsen skrevs i kväll har jag hobbyfilmat ett dokumentärt inslag om Anna och hennes dubbelliv som student och frilansare. Jag filmade bland annat en åkning som involverade en handduk som Therese satt på, en Lisa som drog i handduken och en Anna som försökte hålla sig för skratt medan hon skulle låtsas skriva något viktigt på datorn. UNDERBART!

 

Jag är mitt uppe i livet just nu och då blir bloggen tyvärr inte särskilt prioriterad, vilket i och för sig är synd eftersom det är svårt för framtida Therese att veta vad nutida Therese hade för sig just nu. Men då kan jag berätta för framtida Therese att vardagen tillbringades mycket, mycket, mycket på skolan med TV-projektet, varvat med C-uppsatshets (det är en vecka kvar till nästa examination nu) och med andra aktiviteter. Resultatet av detta blev under denna nutida period: fritid = 0. I morgon ringer klockan innan 7. Då ska det skrivas C-uppsats, och efter det väntar en skoldag från 9 till 21. Men jag klagar inte. TV är så fruktansvärt kul!

 

 Och grattis mamma och pappa som har 25-årig förlovningsdag i dag!

 

Fy vad svårt det är att ta det lugnt, ligga kvar i sängen och att göra absolut ingenting! Det är fullständigt omöjligt. Hur gör man? Är jag dum i huvudet som inte kan ta det lugnt, trots att jag är sjuk?

 

När jag kom hem från skolan i dag fullkomligt brast det. Jag har tuggat på som en duracellkanin ända sedan jag kom hem från Etiopien. Jag har hoppat från kurs i projektproduktion, till TV-projektet, till C-uppsatskrig och diverse småsaker däremellan. Det har gått bra, så länge jag har hållit tempot uppe har det gått bra. Men i eftermiddag fick jag reda på att min examen ligger på samma dag som min lillebror tar studenten, och där rann bägaren över.

 

Jag hostar så jag får ont i revbenen, och jag är så trött. Mentalt och fysiskt. Stackars mig då. Jag är inte ensam i världen om att ha mycket att göra, jag vet det, men just nu mår jag faktiskt inte bra. Jag har noll energi. Jag känner mig som en duracellkanin som har sprungit in i väggen och gått sönder. Nu måste jag byta batteri, och det tänkte jag försöka med i morgon. 

Torrhostan väckte mig för 3 timmar sedan, och jag ligger fortfarande kvar i sängen. Bajs. Men jag har ändå haft en skön morgon. Jag har hunnit med de två första avsnitten av "Torka aldrig tårar utan handskar", och jag minns inte sist jag stannade kvar i sängen till klockan 11.
Nu ligger jag och tittar på gamla bilder, för det kan ju vara kul ibland. Jag har faktiskt varit 18 år en gång i tiden, och då var Adam 19 (för det mesta). Då såg vi ut såhär:

 

Nu är allt förberett. Förrätten står i kylskåpet, varmrätten är i ugnen och efterrätten fixar vi till efter maten. Om en kvart kommer Lisa hit och då är det dax för henne att få sin över en månad sena 23-årspresent – en kväll tillsammans med mig och Stina. Ni kan ju bara tänka er hur glad hon kommer att bli!

Det händer mycket i mitt liv här i Kalmar (på både gott och ont) men jag gillar det! Det är härligt med lite tempo och händelserika dagar, och med lite fritid blir det ännu skönare med en ledig myskväll. Anna har åkt söderut och Lisa dansar aset av sig till Swingfly och Malcom B på Palace, så jag har myst ner mig i soffan framför På spåret. Om några minuter är det dags för Skavlan och jag har en virkning, en cheesecake och varma filtar som sällskap – I'm loving it!

 

Kandidatuppsats-strul som inte löser sig åt det ena eller andra håller för tillfället, en ny kurs i "Projektproduktion och mediekonceptutveckling", försiktig uppstart av "TV-projektet", spanskakurs som sätter igång om några veckor och en kör som jag gärna vill fortsätta i. Behöver jag säga mer?

 

Trots detta kan jag ändå säga att jag mår bra. Jag är glad, jag är lycklig. Men visst skulle det vara väldigt skönt om den här ständigt skavande pusselbiten kandidatuppsats kunde falla på plats!