Jag heter Therese.

En uppsats blir tydligen aldrig klar. Det finns alltid saker som ska skrivas till eller ändras. Jag hoppas att vi är klara innan examen!

 

// trött tjej

I går tog vi en hel dag ledigt från uppsatsskrivandet och lyxade till det riktigt ordentligt med massage och poolbesök. På kvällen var det dags för julpyssel tillsammans med Kathy, Alan, Benita och Benitas vän som är här och hälsar på över jul (männen, dvs Yngve och Benitas väns man, stannade i köket och lagade varma mackor åt oss). Vi gjorde smällkarameller, flätade hjärtkorgar och garntomtar och hade allmänt trevligt!

 

I dag ska vi återigen ta tag i uppsatsskrivandet och om några timmar är vi hembjudna till Haimanot på lunch och coffee ceremoni. Hon är en väldigt trevlig tjej som jobbar på som lektor i Gender and Development Studies på Bahir Dar University. Jag och Stina intervjuade henne om traditioner och könsskillnader i förrgår och då sa det klick.

 

 

Det värsta oväder jag någonsin har bevittnat är här. Jag tvivlar inte det minsta på att jordens undergång snart är här. 

 

Vi har precis varit på körövning hemma Wäli och hans underbara fru, och när den var slut erbjöd sig doktor Samuel att skjutsa hem oss. När vi började närma oss "Addis Alem" släcktes alla gatlampor och det blev kolsvart. Elen hade gått. Visst hade vi hört att det åskade, och visst hade vi sett att det blixtrade och regnade under hela bilresan, men jag hade aldrig kunnat tro att ovädret var så våldsamt som det faktiskt var. När jag öppnade bildörren, och gjorde mig redo för att springa ut till porten och in i vårt hus för skydd, fullständigt vällde det in vatten i bilen. Visst har jag hört uttrycket "himlen öppnade sig" förut, men jag trodde aldrig att jag faktiskt skulle få uppleva det så bokstavligt. Det tog ungefär 15 sekunder för oss att ta oss från bilen och in i huset, och på den extremt korta tiden lyckades stormen duscha ner mig fullständigt. Det RINNER vatten från mitt hår i skrivande stund. Det känns som att jag har gått ut ur duschen och satt mig i soffan, utan att först torka mig med en handduk.

 

Nu sitter vi i ett mörkt hus, lyssnar ofrivilligt på det hårda regnet och den våldsamma blåsten och ser hur himlen med jämna mellanrum lyses upp av en ny ilsken blixt. Hjälp ...

Då får man lägga sig illaluktande och smutsig i soffan, äta knäckebröd och kolla på Vampire Diaries. Helt okej, men jag saknar den tänkta vitlöks-pastan lite ändå ...

Efter en grötfrukost tog vi en taxi till "down town" och marknaden. Där shoppade vi lite hemliga saker (kanske en julklapp till en viss mamma) och även ...


... 1 kilo jordnötter vardera. Eftersom Fanny i princip kan prata flytande amhariska var det betydligt färre som försökte lura oss att betala allt för mycket mer i dag. 

 

 

I går kväll klockan åtta landade Fanny med planet i Bahir Dar – en väldigt trevlig norrlänning som jag och Stina träffade på MFS-kursen i Härnösand i september. Hon studerar till sjuksköterska och skriver sin uppsats i Addis Abeba, men nu är hon klar och redo för lite semester (till min och Stinas glädje). 

 

Snart ska vi få i oss lite gröt så att vi orkar med en tur i stan och på marknaden. Sedan blir det lite lunch på favoritrestaurangen Wawi, ett poolbesök och i kväll blir det kalas för Benita och luciafirande på samma gång. Det blir glögg, lussebullar och pepparkakor hemma hos Wäli (en finsk herre, och jag har ingen aning om hur man stavar till hans namn) och hans fru. Jag, Stina, Fanny, Yngve, och Wäli ska gå lussetåg. Bilder kommer.

 

I dag började vi att skriva på resultatdelen – BIG MOMENT! Dessutom nådde vi vårt delmål precis, 40 sidor, vilket betyder att det är dags att fira. Snart ska vi ge oss ut för en kvällsglass!

 

En annan kul sak som hände i dag var att jag fick post. Familjen i Kumla hade skickat ett litet julpaket med nödvändiga saker till oss – och gissa om vi blev glada. Vi fick en varsin adventskalender, en varsin tomteluva, en varsin påse ahlgrens bilar och en varsin påse JULSKUM!

Det firar vi med chokladtårta, banan, ljuständning och "The Vampire Diaries". Inte helt fel!

I dag tog jag och Stina bussen till de beryktade "Blue Nile Falls", som numera knappt existerar eftersom de avleder vattnet i blå nilen till ett vattenkraftverk. Men vi kände att vi ville åka dit ändå, vi bor ju bara en timme bort. Efter en skumpig, svettig och trång bussresa var vi framme. Vi letade rätt på en guide, betalade inträde och sedan började den drygt 2 timmar långa vandringen under den heta etiopiska solen.

 

I morse, halv 7, åkte vi in till "downtown" (tillsammans med vår nattvakt Tiruneh) och den nybyggda arenan för att få se kulturfestivalens stora parad. Den nya premiärministern höll tal och det var imponerande många som deltog, både i paraden och i publiken. Stoltheten de känner över sitt land och de många olika kulturer och etniska grupper som finns här genomsyrade hela arenan – riktigt häftigt!

 

 

Nu är klockan halv elva på kvällen och min födelsedag har kommit till sitt slut. Den har varit helt fantastisk, och jag är väldigt rörd över allas ansträngningar att göra den här dagen speciell för mig. Så här kommer ett litet tacktal, hehe.

Först och främst vill jag tacka Stina för att hon pallrade upp sig så tidigt på morgonen (jag vet hur jobbigt det är för henne), bara för att jag (som är en riktig morgonmänniska) inte skulle gå upp av ren uttråkning innan henne. Jag vill också tacka henne för alla de fina presenterna och för hela den fantastiska dagen! Sen vill jag tacka Benita och Yngve för chokladkakorna de bakade och för adventsljusstaken som de specialbeställde i morse och som jag fick i present. Sedan vill jag tacka alla underbara människor som kom till Tana Hotell i kväll och firade min födelsedag med mig, och för alla fina presenter jag fick. Och tack till alla som har gratulerat mig på något sätt under dagen! Jag har haft en helt underbar dag!