Jag heter Therese.

 Och grattis mamma och pappa som har 25-årig förlovningsdag i dag!

 

Fy vad svårt det är att ta det lugnt, ligga kvar i sängen och att göra absolut ingenting! Det är fullständigt omöjligt. Hur gör man? Är jag dum i huvudet som inte kan ta det lugnt, trots att jag är sjuk?

 

När jag kom hem från skolan i dag fullkomligt brast det. Jag har tuggat på som en duracellkanin ända sedan jag kom hem från Etiopien. Jag har hoppat från kurs i projektproduktion, till TV-projektet, till C-uppsatskrig och diverse småsaker däremellan. Det har gått bra, så länge jag har hållit tempot uppe har det gått bra. Men i eftermiddag fick jag reda på att min examen ligger på samma dag som min lillebror tar studenten, och där rann bägaren över.

 

Jag hostar så jag får ont i revbenen, och jag är så trött. Mentalt och fysiskt. Stackars mig då. Jag är inte ensam i världen om att ha mycket att göra, jag vet det, men just nu mår jag faktiskt inte bra. Jag har noll energi. Jag känner mig som en duracellkanin som har sprungit in i väggen och gått sönder. Nu måste jag byta batteri, och det tänkte jag försöka med i morgon. 

Torrhostan väckte mig för 3 timmar sedan, och jag ligger fortfarande kvar i sängen. Bajs. Men jag har ändå haft en skön morgon. Jag har hunnit med de två första avsnitten av "Torka aldrig tårar utan handskar", och jag minns inte sist jag stannade kvar i sängen till klockan 11.
Nu ligger jag och tittar på gamla bilder, för det kan ju vara kul ibland. Jag har faktiskt varit 18 år en gång i tiden, och då var Adam 19 (för det mesta). Då såg vi ut såhär: